KONSOLIDERINGENS ÅR 1978 - 1988

Så kom då de goda åren. Vi kunde känna oss trygga och väl förankrade i Kilsviken. Anläggningen fick visserligen inte byggas ut men vi fick sitta i orubbat bo och det var mycket värt. Sten Johansson gör än idag, år 1988, sin stämma hörd och hotar med en ny process. Vi låter oss inte skrämmas. Klubben önskar ha ett gott förhållande till omgivningen och vill inte utmana ödet genom att bryta mot de förhållningsregler som ligger i myndigheternas resolutioner.

Framtiden får utvisa om en utfyllnad av den inre delen av Kilsviken kommer till stånd, vilket skulle ge oss åtminstone parkeringsmöjligheter.

Under 80-talet har belysning ordnats vid bryggorna. Sophämtning finns och allt förefaller vara i god ordning. Markägaren har uttryckt sin tillfredsställelse med oss.

Låt oss nu lämna Kilsvikens historia och återgå till Lännersta som i allt väsentligt har blivit klubbens huvudanläggning.

Lännersta vägförening hade upptäckt vår existens. Efter en del diskussioner och kontakt med länsstyrelsen hade vi bara att acceptera vägavgifter. Ett avtal undertecknades den 14 juni 1977.

Även om båtarna inte växte i antal så växte de i storlek. Medlemmarna bytte undan för undan upp sig. Det medförde att var och en behövde större plats och större djup. Vi lade därför in om byggnadslov för 12 meter ny brygga. Stadsarkitektkontoret bedömde ärendet så (välvilligt) att byggnadslov inte erfordrades. Man stödde sig på ett dispensförfarande som medgav att bryggorna fick läggas ut.

Vi kunde nu inte längre hemlighålla att vi låg på kommunens mark utan arrendeavtal. Den 5september 1978 undertecknades ett sådant avtal om arrende av 1700 kvm mark och ett visst vattenområde. Avtalet löpte på 3 år i sänder. Denna överenskommelse gjorde att vi kände oss mera bofasta samtidigt som det kostade en slant extra.

Vissa skäl talade för att våra stadgar borde ses över. De skulle anpassas till inträdet i NFBK. Vårt arrendeavtal med kommunen medförde att boende i Nacka borde ha företräde till medlemskap. Saltsjön Mälarens Båtförbund SMBF och Sveriges Båt Union SBU hade givit ut normalstadgar för båtklubbar. Den 25 april 1979 fastställdes de nya stadgarna efter 2 årsmöten. Någon större skillnad mellan 1969 års och 1979 års stadgar var det i själva verket inte fråga om.

Som en följd av arrendeavtalet med kommunen träffades en överenskommelse om medlemskap med 5 båtägare med egen brygga inom klubbens område. Båtägarna tillsammans med bryggorna upptogs i klubbens inventarieförteckning den 30 mars 1980

På årsmötet den 15 april 1980 valdes Leif Hägg till ny ordförande.

År 1980 blev en milstolpe för klubben. En slip eller upptagningsramp hade länge diskuterats. En medlem i NFBK gav oss ett tips om att Finnboda varv hade plåt i skroten som skulle kunna användas och köpas billigt. Det dröjde inte länge förrän en lastbil lossade tillräckligt med däcksplåt i gott skick i Lännersta. Plåtarna lades ut på isen och svetsades samman av svetskunniga klubbmedlemmar. Det hände sig våren 1980.

Nu kära klubbmedlemmar kan det vara på sin plats att skriva några rader om en av våra mest engagerade medlemmar som går under namnet Rune Lindberg. Rune har levat under omständigheter som gjort Lännersta och Kilsvikens Båtklubb till hans andra hem. Han har på ett förunderligt sätt haft näsa för saker och ting som blivit över på andra håll och som samtidigt passat in i vår omgivning. Oräkneliga lass fyllning av god kvalitet har kommit klubben till del liksom ett antal roddbåtar, skottkärror, gräsklippare, ankarspel och en myckenhet virke och handverktyg. Allt detta och mycket mera har enligt Rune bara flutit iland.

Våren 1980 spanade Rune in ett klubbhus i Älvsjö. Det var en komplett vinterbonad vaktkur som efter stora transportproblem så småningom hamnade i Lännersta. Vi har Rune att tacka för mycket inte minst för allt arbete med att hålla Lännersta fritt från "ogräs" och objudna gäster.

År 1981 satte Boo Elverk upp två belysningsstolpar i Lännersta. Då fick vi elanslutning i klubbhuset samt eluttag för handverktyg.

På årsmötet 1982 valdes Bernt Gerebäck till kassör. Han har datoriserat bokföringen och lagt upp ett medlemsregister som inte bara omfattar fullständiga adresser utan också olika former av avgifter till klubben.

Så gick tiden vidare. Vi började diskutera långtidskontrakt med kommunen. Bo Törnqvist blev ny ordförande 1984.

Kommunen ställde sig helt bakom ett kontrakt på minst 15 år. Vi är fortfarande år 1988 långt ifrån varandra när det gäller betalningsfrågan. Under 1988 pågår förhandlingar på kommunalrådsnivå mellan NFBK och kommunen. Undertecknad sitter med i NFBK:s kommitté.

Jag skall här med några ord beröra efterfrågan på båtplatser i kommunen. Frågan berör oss därför att vi har en kölista på 40-talet personer.

År 1973 fanns cirka 5000 fritidsbåtar i Nacka. Mer än 300 båtägare saknade brygg- och uppläggningsplatser. Under de följande 10 åren torde tillväxten bli minst 250 båtar per år. Kommunen tillsatte 1974 en utredning med stadsarkitekten Arne Björner som sekreterare.

Undertecknad ingick då som representant för ett av de politiska partierna i kommittén. Intresserade kan studera de mycket utförliga böckerna som överlämnades på kommunfullmäktiges bord år 1977 under beteckningen BÅT 74.

Utredningen säger bl.a. så här beträffande Lännersta:

”I den västra viken har Lännersta Båtklubb en hamn med c:a 70 förtöjningsplatser och c:a 80 uppläggningsplatser, huvudsakligen på kommunens mark…… I den östra viken har Kilsvikens Båtklubb en provisorisk hamnanläggning med c:a 20 förtöjningsplatser på kommunens mark. Vidare har fastighetsägarna inom en intilliggande mindre gruppbebyggelse en gemensam mindre förtöjningsbrygga”.

Det ovan nämnda stadsplaneförslaget innebar att den trängre västra viken skulle helt friläggas från båtförtöjning och båtuppläggning och framdeles endast användas för bad och allmän rekreation samt som öppen vattenspegel i anslutning till anläggningar vid stränderna.

Den östra viken (det är vår vik) skulle däremot disponeras för en småbåtshamn, varvid viss uppmuddring avsågs ske. Vidare skulle upp- och utfyllnad av strandområdet företas för att bereda plats för båtuppläggning och biluppställning.

Den sålunda avsedda planeringen bör kunna fullföljas. En fullt utbyggd hamnanläggning i området bör kunna inrymma högst c:a 300 förtöjningsplatser och c:a 170 uppläggningsplatser.

Det kan vara intressant för framtiden att ha denna planering i åtanke för vår klubb. Låt oss emellertid skynda långsamt.

Vi är nu framme vid år 1986. Klubbhuset fick ett annex i form av en utrangerad transformatorstation i vilken bl.a. en förstklassig verkstad tillkommit utan kostnad för medlemmarna. Vi tackar alla ädla givare.

En ny bojbåt konstruerades och byggdes. Den fyller klubbens behov för lång tid framåt. En 12 meter lång flytbrygga inköptes 1986. En likadan brygga inhandlades året därefter. Slutligen förnyades resten av bryggan 1988 genom ombyggnad.

Planeringen av området i Lännersta har under 1988 nått en punkt där vidare utfyllning bör anstå i avvaktan på långtidskontrakt med kommunen.

Klubben och dess medlemmar kan gå in i framtiden med en ekonomisk stabil och materiellt hållbar bottenplatta som har åstadkommits genom de många medlemmarnas gemensamma insats för båtlivet.

Per-BirgerKalldin

Nacka i april 1989